måndag 24 september 2012

Han såg fåglar och gjorde sig ett par vingar....

Han gjorde sig ett par vingar och försvann bortom horisonten.. han sitter numera på en skön vilostol kan jag tänka mig... han studerar småfåglarna som han älskade att se i verkliga livet, de kommer säkerligen och äter ur hans hand.

I andra handen har han en engelsk öl och han ler mot oss alla...


Min kära chef Kenneth M - han vet nog att hålla ögerna på oss alla.

Han var mer än bara en chef för flera av oss som jobbar på Rosengården. Han är/var en vän, han är/var en människa som lyssnade på oss trassliga små själar. Han var mer än bara en arbetsgivare. Han var så MYCKET mer!!

Denna måndag har blivit en så påtaglig sorg att jag knappt vet upp eller ner...  förra veckan var seg som attan - en dag var så som två dagar....  Aldrig i mitt liv hade jag väl trott att lediga dagar skulle kännas så tröga som förra veckans dagar gjorde....

Allt stod som still... inget gick runt... jag kunde inte ens göra den minsta fraktal - jag satt och gick igenom lite videofilmer - men fastnade i en som visade om fåglar - ja ni förstår väl varför...

Jag har inte riktigt fattat det.... men i morse vid mötet.....då kom det som en tidvattensvåg...  och det sköljer över mig fortfarande....

Men jag försöker göra om sorgen till något konstruktivt....

För Anette och hela hennes familj - här kommer sorg omgjort till siffror.... 


tisdag 11 september 2012

5 min efter fikat och jag fick Hicka!

Ibland händer sådana där saker som man undrar om man folk inte har telepatiska antenner som fladdrar runt på skallen...

Nåja, de flesta som följer mig på FaceBook har nog märkt vad som har hänt - men här kommer historien av vad som hände precis före det goda som hände.

Det var jag, Sussa och Herr Chef - han frågar mig vem som är min kontaktperson på AF sen den fantastiska kvinnan jag hade nu har slutat i Nora. Och jag ser ut som ett frågetecken och säger... Öhhh, inte en aning. Herr Chef han säger att han ska ta kontakt med AF och ta reda på det och när han kliver ut, inte mer än tio meter från fikarummet - så ringer hans telefon - och det är ett samtal gällande mig, från AF - och att de ska komma klocka 14 - samma dag för att diskutera förlängning.  Detta inträffar runt 10.30 på förmiddagen....


Herr Chef kommer infarande igen efter 10 minuter och säger - Maria, vi har möte klockan 14, skriva på papper vet du!!

Oooookej....  Jag rullade med ögonen o tänkte på att "asch Sture, nu kommer jag inte hem förrän klockan 16... o jag som sade till Prussiluskan att jag skulle komma hem i vanlig tid, hon kommer att bli så sur...."


Men jag är ju den jag är så jag sa ju förstå JA, och återgick till det jag planerat att göra....  Det slutade med planterandet av 36 vitlökar (vitlökar från egen uppodling denna gång, lite kul), lite klippande av myntor i växthuset (måste plantera om många igen...), senare... runt 12.45 så begav jag mig ut på lite frö-jakt i trädgården.

Fröer som blev insamlade:
Blå bergvallmo (vi håller tummar o klor att vi kan få till att de tar sig till nästa säsong, för tro mig, de är svåra som attan att gro sig stora...)
Stjärnflocka (jag älskar den blomman).
Två olika pioner... Den ena kallas för Paeona delavayii och den andra är vit och kallas för Paeona 'White Wings' (och denna har fröer som ser ut som majs-bitar).

Plus jag fixade i ordning lite fler av fröerna som vi haft nere i växthuset... 

När klockan närmade sig kvart i två då skrev jag ut mig ur Skattemyndigheternas blogg-bok och struttade runt tills AF-snubben skulle dyka upp.

När  han väl dök upp så fick jag intrycket att han är en sån där som man antingen gillar eller vill klappa till, beroende på vilka nyheter han kommer med. (kanske det är så med alla "AFFARE?") Nåja, han verkade rättfram och öppen gubbe i mina ögon. Han stack inte under stol med saker och han frågade rättframma frågor. Och det föredrar jag faktiskt - bättre det än folk som försöker hymla om saker o ting.

Han får en TrollTumme upp från Katten...

Det hela slutade med i de goda Nyheterna - jag har skrivit på kontrakt om att vara kvar på Rosengården i Bergslagen till Oktober 2013...

Och denna lilla trollkatt är inte fräckare än att hon frågar AF-farbrorn: "Ska du in till stan igen?" Han nickar - och jag frågar: "Får jag lite lift?"

Så lift in till stan fick jag.

Som jag säger - Trollkärringen har spunk i sig - och hon vet att använda sig av det ibland!! Nu hoppas jag att det ska sprida sig till hennes älskade syster Ellis - så hon kan ta sig ur sin slime-gröna funk som hon är i just nu. Men Trollmor ska nog kunna ge lite extra puff-puff där... (hoppas jag).



Stubben han grubblar över att han måste stå ut med mig ett år till. Men i samma veva kramar han om mig :) Trolltanten ger ifrån sig ett avgrundsskratt: *mohahahahaha*

Pippa jublar kan jag tro - Hennes Nyckelpiga-mamma är kvar att domdera...

Och alla mina vänner som gillat mitt inlägg på FaceBook och på DeviantArt - Jag har en boost i själen just nu som... som... som.... som ger mig lyckokänslor utan dess like.

Så till alla mina vänner!! - här kommer något jag hoppas att ni gillar...   Jag önskar att jag hade en flagga för husknuten för att flagga för glada nyheter, men det har jag inte - så den här bilden får göra sitt i en flaggas ställe.

Denna bild är gratis = Ni får kopiera den och använda den när ni vill flagga för något speciellt, det må så vara födelsedagar, högtider, m.m. Ni behöver inte tala om för mig att ni "knycker" den - den är GRATIS!!


Nåja,
Lilla katten med fräsiga fraktalvingar är glad bortom ord!! Se så - alla ni som känner er lite nere - sug i er av Mamma Mias överflödigt glada energier!! *big Happy face!!*

lördag 1 september 2012

Ljusstråk Dag Ett

WHOA!!

Det har nog varit en av de mest påfrestande dagar jag haft sen jag krashade och att jag inte satt mig ner i ett hörn idag o gråtit krokodiltårar säger det mesta om att jag är på bättringsvägen faktiskt.

Men svetten, den har minsann varit som ett klister i  handflatorna, det kan ni lita på. Men det har varit både roligt och jobbigt ska ni veta gott folk.

Jag sålde en ramlös bild till damen som ställer ut på Rosengården också. Fru Lilja kallar jag henne. En helt underbar och härlig kvinna. Hennes make är en duktig musiker också, både på fiol och piano.

Jag hoppas dock på att få en tavla till såld, det var en äldre dam som sade med ganska bestämd röst till sin man - "Jag vill att du köper den där till mig!" - jag kan i alla fall hoppas.

Det roliga är att jag vet var Fru Lilja bor... och eftersom vi delar samma intresse i kristallhealing (även om mina kunskaper inom området är ganska så dammiga vid det här laget), så tror jag nog att vi kan få trevliga samtal framöver när vi träffas.



Hur som haver så har dagen varit härlig... även om min hjärna just för stunden känns som en klistrig gröt och jag får stora skälvan med jämna mellanrum (jag sitter o bara skakar i några sekunder), men det går över fort.

Jag säger till mig själv att jag klarat mig genom dagen med guldstjärna i kanten.

Jag är lite öm i halsen efter att ha berättat för massor av människor om "Vad är fraktaler...? Hur gör du? Vad menar du med matematiska formler...?"  Att stå öga mot öga med okända människor o förklara en av sakerna som har hållit en vid liv genom en psykisk krasch, det är påfrestande. Men jag sitter här, o jag skriver.... så jag är på bättringsvägen - det är mer värt än något annat.

Nu ska den lilla katten med tuffa vingar titta på sin favorit-sprätt, Hercule Poirot - och sen blir det sängen....